Musikhjälpen, vilken underbar tillställning för alla oss med ett öppet hjärta. Jag vill tacka de i buren som står där och roddar, gäster, hjälparbetare, alla som engagerar sig och vill hjälpa de barn i världen som är på flykt.
För varje dag i buren, blir deras murar mindre och till slut står de nakna i sina känslor när de brister. Då står publiken där och öser ut sin kärlek till buren. Så vackert. Länge leve kärleken.
De gick in i buren som de personer vi känner men det är inte samma som kommer ut. Något händer under den intensiva tiden i buren. Som om deras ögon och deras hjärta öppnas på vid gavel och blottar deras själ. Både för oss men framför allt för sig själva.
Kärlekenstorg skrämmer de empatilösa. De kan inte förstå den vackra gemensamma känsla som binder samman alla människor på torget. Den fulla kraft kärleken sänder ut. Inte heller alla som engagerar sig runt om i Sverige. Musikhjälpen blir årets sista manifestation för alla oss som vill hjälpa och som delat med oss under året.
När man som jag följt med på avstånd via radio och tv, slår det mig att det inte finns någon specifik målgrupp. Där står far och morföräldrar med barnbarn. Jag ser familjer, kärlekspar, ungdomar i kompisgrupper och ensamma vandrare. Alla kategorier av människor med en önskan, att hjälpa men oxå att få ett stopp på dessa övergrepp och orättvisor.
Så för en bättre värld, behåll kärleken och kraften. Sprid den så mycket det går. Motsatsen ger oss inte en bättre värld. / Lobalia Korpöga
Abrakadabra 